moa - det som gör ondast att prata om

Hej på er. Jag hoppas ni har haft en bra kväll och att ni inte har gråtit lika mycket som jag har.

Jag har spenderat hela kvällen uppe i mitt rum och bara tänkt. På Peter. På Valter. På framtiden. På vad som kommer att hända sen. På allt som händer just nu. På allt.

Jag vet inte om jag borde skriva det här på en blogg som alla, verkligen alla kan läsa. Så jag tänker inte gå in på djupet med vad det är jag försöker säga just nu.

Jag har äntligen gått igenom alla bilder som togs dagarna innan Valter försvann och jag har gråtit hejdlöst här uppe. Jag förstår inte riktigt hur jag klarar mej utan honom, mitt hjärta..
Ord kommer aldrig någonsin kunna beskriva hur ont det gör. Att veta att jag aldrig kommer få se min bästa vän igen. Att han är borta. Att inte veta vart han är. Och att veta att han har åkt, och han kommer inte återvända. Någonsin.
Jag skulle behöva honom här nu. Men han finns inte mer.

fin tjej som gråtit hela dagen och natten.

Peter, min fina häst. Min nya kompis. Som jag älskar så hemskt mycket. Men som  jag samtidigt inte vet om jag kommer kunna ha kvar. Jag vet inte ens om jag vill ha kvar honom.. Jag trodde aldrig jag skulle säga det där. Men det gör jag. Fast för hans skull, inte min. Han förtjänar ett hem där han blir älskad och uppskattad för det han kan, inte bli missförstådd för att jag vill mer. Han borde vara hos en tjej eller kille som vill vara ute i skogen och mysa, någon som vill leka med honom, helt utan krav. För det är det Peter vill.
Och vad vill jag? Jag vill rida dressyr på en vacker häst med fantastiskt steg och med kapacitet. Peter är vacker, minst sagt, men han har varken steget eller viljan. Han vill inte bli dressyrhäst. Det har jag förstått sen dag 1. Men ändå försöker jag, fast jag inte borde.
Och just därför står vi alltid stilla. På ruta 1. Vi går varken framåt eller bakåt.Och det är inte kul för varken mej eller Peter.
Jag kommer alltid att vilja ha mer än vad han kan och vill. Så ska det inte vara.

Fina älskade, jag önskar jag kunde ge dej allt du vill ha. Snälla förstå att vad jag än bestämmer mej för, så gör jag det för din skull. Och för att jag älskar dej så obeskrivligt mycket. Älskling. ♥