moa - peter 25/9 2012

Igår gick vi till paddocken. Jag hade tänkt att bara hoppa några små hinder och när det gick som bäst gå hem.
Men det vart inte riktigt så (okej, det vart verkligen inte så)

Jag började med att skritta ut ca 20 minuter och sen gick jag till paddocken. Fortsatte skritta i ca 10 minuter och sen började jag trava lite sakta. Ställde honom åt höger och vänster, allt gick super.
Saktade ner och började skritta igen - här brukar Peter bli lite irriterad för att han inte får springa mer, men inte igår inte. Han saktade av så snällt så och skrittade på utan några som helst protester.

Sen efter en stunds skrittande så fortsatte vi att trava över lite bommar och det gick så himla bra. Peter blir så gott som alltid väldigt het och framåt när han märker att det finns 'hinder' på backen. Men nej, ihan började inte ens springa fortare.
Höll på så ett tag, Peter var lika fin hela tiden.

Fattade galopp, och då tänkte jag att eftersom han varit så snäll hela tiden så brakar väl helvetet lös nu, men asså nej. Fattar ni vad paff jag var? Min häst galopperade utan att bocka, hoppa, slänga sej, sticka eller något som helst i flera, flera varv. Alltså känslan går ju inte ens att beskriva.

Efter en stunds jobbande så bestämde jag mej för att sätta upp ett väldigt litet hinder (vilket var väldigt dåligt av mej egentligen, eftersom han varit så snäll och fin hela passet) på ca 50-60 cm.
Men innan jag hoppade så gick vi ner på åkern bredvid paddocken och jag tänkte att han skulle få springa av sej lite innan hoppningen så han inte skulle bralla sönder.
Men han galopperade på så himla fint och sakta med lagom mycket motor. Jag fattade inte riktigt vad som hände om jag ska vara helt ärlig.

När vi gick tillbaka till paddocken och började hoppa så fortsatte allt att gå precis lika bra som innan. Han hoppade och bjöd på utan att bli het. Och han hoppade riktigt fint också måste jag säga!

När vi hoppat, jobbat, skrittat och så vidare en bra stund så tyckte jag att vi kunde skritta ut en bit och sen fick det räcka för dagen.
Så vi började skritta hemåt men Peter var så himla framåt och trevlig så jag bestämde mej för att fortsätta en bit till. Och då slutade det med att vi hamnade i paddocken igen efter ca 20 minuters skrittande.

Då höjde jag även hindret till ca 120cm och han hoppade som att han aldrig gjort något annat! Jag tvekade inte ens, allt bara kändes så himla rätt. Min hopprädsla var som bortblåst för stunden. Så himla skönt!!

Sen fick vi även sällskap av mamma, mulle, irma och smilla. Mamma hoppade upp på Peter en stund, sen travade vi mest bara runt helt kravlöst innan vi gick hem.

Det slutade med att jag och Peter hade varit ute i 1 timme och 45 minuter, så länge har vi inte varit ute sen sommaren 2011!

P och mamma.

Jag och Peter är verkligen back on track nu. Och jag älskar det. Jag ångrar inte en sekund med den här hästen ska ni veta. Han är mitt allt.
Indian Peter ♥