Så jag tänkte att det passar ju perfekt att skriva ett sånt inlägg nu när jag inte kommer på något annat att skriva.
Alla borde ju veta att jag heter moa i alla fall hoppas jag haha. Jag är 15 år (okej jag är 14 och typ 10 månader men vafan) och bor i en håla i alfta som heter runemo. Här känner så gott som alla varandra och det är en väldigt liten by.
Det finns väldigt mycket hästar här och det är allmänt lugnt och skönt att bo här. Men jag som är ung och vill ha lite fart runt omkring mej tycker att det blir väldigt tråkigt i längden att bo här, menmen.
I skolan är jag förmodligen en av dom högljuddaste i klassen och helt ärligt så älskar jag de. Enligt mina kompisar så är jag inte heller den smartaste, men om du frågar mej så är jag av den smartare sorten. Jag har inte heller dom högsta betygen, men det gör mej ingenting alls. Jag har dom betygen jag förtjänar liksom. Men det skulle inte skada om jag pluggade liiiite mer, vilket jag försöker att göra men jag tycker det är så himla tråkigt. Jag älskar att bjuda på mej själv!
 |
| jävlar vad jag bjuder på den här bilden hörni. hahah |
Jag är inte en sån där kompis som inte bryr sej om sina vänner. Det är helt tvärtom, jag sätter mina vänner långt före mej själv och ser alltid till att finnas där för var och en.
Jag är även helt emot mobbing. Kan vara bland det värsta jag vet. Och eftersom att jag brukade vara med ''gänget'' som mobbar (jag var inte en mobbare!) förut så känner ju dom mej en del och dom vet vad jag är kapabel till och därför flyttar dom på sej om jag säger till (vilket jag alltid gör om jag ser något som jag tycker är fel).
Jag tål verkligen inte att se några svaga idioter stå och mobba en ensam liten kille eller tjej, så jag måste rycka in. Eller det är inte jag som rycker in, utan det är som en reflex. Min kropp måste gå dit och min röst blir skarpare än någonsin när jag skriker åt dom att sluta.
Nog om mobbning nu tycker ja.
Jag är en sån som inte alls är rädd för att göra bort sej. Jag fattar inte hur folk kan vara så tillbaka dragna, gud vilka tråkiga liv dom måste ha! Jag gör det jag vill liksom. Jag tänker inte efter så mycket innan jag agerar. Och det är väl det som gör mitt liv så himla roligt!
Alltså jag är väl lite av en wierd friend kan man säga. För jag kan röja och rocka loss riktigt, men om någon av mina vänner behöver mej så kan jag gå från fullt ös medvetslös till förstående och stöttande på 0.1 sekunder, bara för att det är sån jag är. Jag är faktiskt snäll rakt igenom.
T. ex om jag är med några stycken i skolan och så sitter vi runt ett bord i kapprummet och så hör jag att dom pratar bakom ryggen på någon så går jag därifrån eller så ber jag dom att sluta. För jag tål det inte. Visst har jag pratat skit om någon nån gång, men det var förut. Nu kan jag inte ens höra folk prata om andra längre, jag förstår liksom inte hur man kan vara så elak att man pratar om någons liv.
Alla är vackra, och alla är lika mycket värda. När ska alla människor fatta det?
Jag är extremt känslig. Men jag visar oftast inte mina innersta känslor, för jag hatar att prata om mina problem inför folk. Så jag ler alltid och ser glad ut, förutom när det verkligen brister. För då kan jag inte gömma mej längre. Antingen brister jag ut i tårar och gråter i flera timmar eller så somnar jag och ligger och skriker och gråter i sömnen, men som tur är så har det aldrig hänt när jag varit bland folk. Förutom 2 stycken och det var 2 utav mina bästa vänner så det spelade inte så stor roll.
Men jag gillar inte att visa mej svag, så jag håller mina problem för mej själv.
Jag har sjukt svårt för att lita på folk. Det finns bara 1 person som jag litar på till 200% i hela världen. Och jag tror att han är mina bästaste vän. Men inte ens för honom vill jag vara svag, så alltid när han märker att något är fel så får han verkligen trycka det ur mej.
Men nu vart det lite väl deppigt på slutet tycker jag! Jag försöker komma på mer att skriva, men jag vet inte riktigt vad jag skrivit så..
Jag hatar falska människor. Fyfan. Det är dom enda jag kan säga att jag verkligen hatar, jag tål dom verkligen inte!! USCH
Jag tror faktiskt inte att det var något mer jag ville klämma ur mej. Det är helt klart mer som är osagt än sagt, men jag har ju hemligheter förstår ni. Och dom kommer ni inte lyckas få ur mej, moahahahah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar